Jag känner mig ful och värdelös

Misslyckandet är en subjektiv känsla men finns också inbyggt i samhällskroppen. Misslyckandet vore inte möjligt utan sin motsats. Upptakten till ämnet är sprunget ur en känsla av prestationsångest hos oss som individer och i samhället i stort. Det finns en tanke om att självförbättring är kopplat till att vara lyckad som människa. Bakom peppande begrepp och hashtags som exempelvis #GOALS och bucket lists lurar otillräckligheten. Att förbättra sig är kanske allmänmänskligt och hör till vår överlevnadsinstinkt. Samtidigt lever vi i en socialt överexponerad tid där det är lätt att drabbas av additionsstress, det vill säga summan av alla lyckade projekt, utställningar, självförverkliganden, självförbättringar och snygghet leder till ett individualistiskt jätteok att axla.

Kring föreställningen om det lyckade och det misslyckade finns en hel ekonomi som spär på uppfattningen om att vi kan förbättra oss i alla avseenden eftersom det lyckade även kan förpackas och säljas. Överallt finns information om att vi kan konsumera oss ut ur misslyckandet med rätt produkter och tjänster. Med detta följer även det lyckade misslyckandet så att alla kan inkluderas, även den eller det riktigt misslyckade. Alla kan bli bättre! I det fallet handlar det om att lyfta fram misslyckandet som det unika och mänskliga i oss människor och att misslyckandet i sig leder till stora insikter, framgångar och på sikt då gör oss oerhört lyckade. Men kan det finnas ett misslyckande som bara är ett misslyckande? Där insikten och framgången uteblir?

Till utställningen har vi bjudit in konstnärer som på olika vis rör sig runt misslyckandet och det odugliga eller omöjliga som strategi, estetik eller som biprodukt. Utställningen är ett samarbete mellan Växjö konsthall

och ateljéföreningen Italienska Palatset i Växjö. Utställningens två curatorer Filippa de Vos (Växjö konsthall) och Filippa Nilsson Kallhed (Italienska Palatset) startade processen med uppfattningen att det
finns ett behov att få fundera kring och genomföra ett misslyckande som tillvägagångssätt för frigörelse av fysisk, emotionell och intellektuell kraft.

Jag känner mig ful och värdelös består av tre delar. Del ett visas på Växjö konsthall och består av fem verk av Johan Zetterquist varav det femte framförs som en noisekonsert den 15 mars. Del två visas på Italienska

Palatset med verk av Lisa Vipola, Magdalena Nordin, Ester Eriksson, Ingeborg Paulsrud och Träningsverk med risk för huvudvärk (Ingrid Jansson, Tove Jonsson, Emmy Jönsson). Del tre sker genom olika performativa inslag av Linda Spåman och Träningsverk med risk för huvudvärk i staden, på Växjö konsthall och på Italienska Palatset.

Programpunkter i samband med utställningen

10 mars Kl. 13.00-16.00 Vernissage för Jag känner mig ful och värdelös.

Kl. 13.00-14.30 på Växjö konsthall och

kl. 14.30-16.00 på Italienska Palatset.

Äkta Spåman på plats hela dagen och erbjuder alla besökare spådomar i misslyckanden!

15 mars Kl. 18.

Johan Zetterquist:
Study for a monument (the music). Ljudmonument eller noisekonsert och konstnärssamtal av Johan Zetterquist på Växjö konsthall. Vi bjuder på alkoholfri öl och grillchips!

17 mars Kl. 12-16.
Äkta Spåman. Spådomar i misslyckande. Plats: City Gross på I11 området.
21 mars Kl. 17.30. Allmän visning av Jag känner mig ful och värdelös i Norra rummet, Växjö konsthall.

23 mars Kl. 17-19.
Träningsverk med risk för huvudvärk stadsvandring och konsert.

Äkta spåman på Earth Week. Spådomar i misslyckanden.
Plats: Västra Esplanaden.

24 mars kl. 11-15.
Äkta spåman på Earth Week. Spådomar i misslyckanden.
Plats: Västra Esplanaden.

25 mars kl. 13-16.
Söndagsångest: Jag känner mig ful och oinspirerad. Visning, cykeltur, fulfika & workshop med Ester Eriksson på Italienska Palatset. Samling utanför Växjö konsthall kl. 13. Medtag cykel, konsthallen tillhandahåller ett par cyklar för den som behöver. Mer info kommer på webben.